Пані Боварі

Chapter 13

           Shewasseizedwithapprehension,andasshesoughtinherpocketforsomecoppers,shelookedatthepeasantwithhaggardeyes,whilehehimselflookedatherwithamazement,notunderstandinghowsuchapresentcouldsomoveanyone.Atlasthewentout.Feliciteremained.Shecouldbearitnolonger;sheranintothesittingroomasiftotaketheapricotsthere,overturnedthebasket,toreawaytheleaves,foundtheletter,openedit,and,asifsomefearfulfirewerebehindher,Emmaflewtoherroomterrified.

           Charleswasthere;shesawhim;hespoketoher;sheheardnothing,andshewentonquicklyupthestairs,breathless,distraught,dumb,andeverholdingthishorriblepieceofpaper,thatcrackledbetweenherfingerslikeaplateofsheet-iron.Onthesecondfloorshestoppedbeforetheatticdoor,whichwasclosed.

           Thenshetriedtocalmherself;sherecalledtheletter;shemustfinishit;shedidnotdareto.Andwhere?How?Shewouldbeseen!"Ah,no!here,"shethought,"Ishallbeallright."

           Emmapushedopenthedoorandwentin.

           Theslatesthrewstraightdownaheavyheatthatgrippedhertemples,stifledher;shedraggedherselftotheclosedgarret-window.Shedrewbackthebolt,andthedazzlinglightburstinwithaleap.

           Opposite,beyondtheroofs,stretchedtheopencountrytillitwaslosttosight.Downbelow,underneathher,thevillagesquarewasempty;thestonesofthepavementglittered,theweathercocksonthehousesweremotionless.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 269 з 453