Аня з Авонлеї

XXVII. An Afternoon at the Stone House

           ShewasgladforMissLavendar’ssakeandforherowntoo.WithawholeweekinwhichtostudyAnneconstantlyshewouldsurelybeabletolearnhowtomoveandbehavelikeher.

           WhenthegirlsgotbacktoEchoLodgetheyfoundthatMissLavendarandPaulhadcarriedthelittlesquaretableoutofthekitchentothegardenandhadeverythingreadyfortea.Nothingevertastedsodeliciousasthosestrawberriesandcream,eatenunderagreatblueskyallcurdledoverwithfluffylittlewhiteclouds,andinthelongshadowsofthewoodwithitslispingsanditsmurmurings.AfterteaAnnehelpedCharlottawashthedishesinthekitchen,whileMissLavendarsatonthestonebenchwithPaulandheardallabouthisrockpeople.Shewasagoodlistener,thissweetMissLavendar,butjustatthelastitstruckPaulthatshehadsuddenlylostinterestintheTwinSailors.

           “MissLavendar,whydoyoulookatmelikethat?”heaskedgravely.

           “HowdoIlook,Paul?”

           “JustasifyouwerelookingthroughmeatsomebodyIputyouinmindof,”saidPaul,whohadsuchoccasionalflashesofuncannyinsightthatitwasn’tquitesafetohavesecretswhenhewasabout.

           “YoudoputmeinmindofsomebodyIknewlongago,”saidMissLavendardreamily.

           “Whenyouwereyoung?”

           “Yes,whenIwasyoung.DoIseemveryoldtoyou,Paul?”

           “Doyouknow,Ican’tmakeupmymindaboutthat,”saidPaulconfidentially.“Yourhairlooksold...Ineverknewayoungpersonwithwhitehair.Butyoureyesareasyoungasmybeautifulteacher’swhenyoulaugh.Itellyouwhat,MissLavendar”...

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 292 з 326