Маленький лорд Фаунтлерой

Chapter II

           Helovedhishomeverymuch;andtherearemanythingstobethoughtofthatalittleboycan’tquiteunderstand.IshouldbeaselfishlittlemotherifIdidnotsendyou.Whenyouareaman,youwillseewhy.”

           Ceddieshookhisheadmournfully.

           “IshallbeverysorrytoleaveMr.Hobbs,”hesaid.“I’mafraidhe’llmissme,andIshallmisshim.AndIshallmissthemall.”

           WhenMr.Havisham—whowasthefamilylawyeroftheEarlofDorincourt,andwhohadbeensentbyhimtobringLordFauntleroytoEngland—camethenextday,Cedricheardmanythings.But,somehow,itdidnotconsolehimtohearthathewastobeaveryrichmanwhenhegrewup,andthathewouldhavecastleshereandcastlesthere,andgreatparksanddeepminesandgrandestatesandtenantry.Hewastroubledabouthisfriend,Mr.Hobbs,andhewenttoseehimatthestoresoonafterbreakfast,ingreatanxietyofmind.

           Hefoundhimreadingthemorningpaper,andheapproachedhimwithagravedemeanor.HereallyfeltitwouldbeagreatshocktoMr.Hobbstohearwhathadbefallenhim,andonhiswaytothestorehehadbeenthinkinghowitwouldbebesttobreakthenews.

           “Hello!”saidMr.Hobbs.“Mornin’!”

           “Good-morning,”saidCedric.

           Hedidnotclimbuponthehighstoolasusual,butsatdownonacracker-boxandclaspedhisknee,andwassosilentforafewmomentsthatMr.Hobbsfinallylookedupinquiringlyoverthetopofhisnewspaper.

           “Hello!”hesaidagain.

           Cedricgatheredallhisstrengthofmindtogether.

           “Mr.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 15 з 213