Маленький лорд Фаунтлерой

Chapter VII

           Andshecouldtell,too,whatalltheservantshadsaidwhentheyhadcaughtglimpsesofthechildonthenightofhisarrival;andhoweveryfemalebelowstairshadsaiditwasashame,soitwas,topartthepoorprettydearfromhismother;andhadalldeclaredtheirheartscameintotheirmouthswhenhewentaloneintothelibrarytoseehisgrandfather,for“therewasnoknowinghowhe’dbetreated,andhislordship’stemperwasenoughtoflusterthemwitholdheadsontheirshoulders,letaloneachild.”

           “Butifyou’llbelieveme,Mrs.Jennifer,mum,”Mrs.Dibblehadsaid,“fearthatchilddoesnotknow—soMr.Thomashisselfsays;an’setan’smilehedid,an’talkedtohislordshipasifthey’dbeenfriendseversincehisfirsthour.An’theEarlsotookaback,Mr.Thomassays,thathecouldn’tdonothingbutlistenandstarefromunderhiseyebrows.An’it’sMr.Thomas’sopinion,Mrs.Bates,mum,thatbadasheis,hewaspleasedinhissecretsoul,an’proud,too;forahandsomerlittlefellow,orwithbettermanners,thoughsoold-fashioned,Mr.Thomassayshe’dneverwishtosee.”

           AndthentherehadcomethestoryofHiggins.TheReverendMr.Mordaunthadtolditathisowndinnertable,andtheservantswhohadheardithadtolditinthekitchen,andfromthereithadspreadlikewildfire.

           Andonmarket-day,whenHigginshadappearedintown,hehadbeenquestionedoneveryside,andNewickhadbeenquestionedtoo,andinresponsehadshowntotwoorthreepeoplethenotesigned“Fauntleroy.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 116 з 213