Пробний камінь

XII

           ButformypartI’veneverseen,Inevershallsee,anyreasonfornotpublishingtheletters.”

           “That’sjustit!”

           “What—?”

           “Thecertaintyofyournotseeingwaswhatmademegotoyou.Whenaman’sgotstolengoodstopawnhedoesn’ttakethemtothepolice-station.”

           “Stolen?”Flamelechoed.“Theletterswerestolen?”

           Glennardburstintoacoarselaugh.“Howmuchlongerdoyouexpectmetokeepupthatpretenceabouttheletters?Youknewwellenoughtheywerewrittentome.”

           Flamellookedathiminsilence.“Werethey?”hesaidatlength.“Ididn’tknowit.”

           “Anddidn’tsuspectit,Isuppose,”Glennardsneered.

           Theotherwasagainsilent;thenhesaid,“Imayremindyouthat,supposingIhadfeltanycuriosityaboutthematter,Ihadnowayoffindingoutthattheletterswerewrittentoyou.Younevershowedmetheoriginals.”

           “Whatdoesthatprove?Therewerefiftywaysoffindingout.It’sthekindofthingonecaneasilydo.”

           Flamelglancedathimwithcontempt.“Ourideasprobablydifferastowhatamancaneasilydo.Itwouldnothavebeeneasyforme.”

           Glennard’sangerventeditselfinthewordsuppermostinhisthought.“Itmay,then,interestyoutohearthatmywifedoesknowabouttheletters—hasknownforsomemonths....”

           “Ah,”saidtheother,slowly.Glennardsawthat,inhisblindclutchataweapon,hehadseizedtheonemostapttowound.Flamel’smuscleswereundercontrol,buthisfaceshowedtheundefinablechangeproducedbytheslowinfiltrationofpoison.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 90 з 107