Літо

XVII

           Shelayinhercornerstaringatthedirtyfloor,theclothes-linehungwithdecayingrags,theoldwomanhuddledagainstthecoldstove,andthelightgraduallyspreadingacrossthewintryworld,andbringingwithitanewdayinwhichshewouldhavetolive,tochoose,toact,tomakeherselfaplaceamongthesepeople—ortogobacktothelifeshehadleft.Amortallassitudeweighedonher.Thereweremomentswhenshefeltthatallsheaskedwastogoonlyingthereunnoticed;thenhermindrevoltedatthethoughtofbecomingoneofthemiserableherdfromwhichshesprang,anditseemedasthough,tosaveherchildfromsuchafate,shewouldfindstrengthtotravelanydistance,andbearanyburdenlifemightputonher.

           VaguethoughtsofNettletonflittedthroughhermind.Shesaidtoherselfthatshewouldfindsomequietplacewhereshecouldbearherchild,andgiveittodecentpeopletokeep;andthenshewouldgooutlikeJuliaHawesandearnitslivingandhers.Sheknewthatgirlsofthatkindsometimesmadeenoughtohavetheirchildrennicelycaredfor;andeveryotherconsiderationdisappearedinthevisionofherbaby,cleanedandcombedandrosy,andhiddenawaysomewherewhereshecouldruninandkissit,andbringitprettythingstowear.Anything,anythingwasbetterthantoaddanotherlifetothenestofmiseryontheMountain....

           TheoldwomanandthechildrenwerestillsleepingwhenCharityrosefromhermattress.Herbodywasstiffwithcoldandfatigue,andshemovedslowlylestherheavystepsshouldrousethem.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 189 з 211