Літо

XII

           Theonlyrealitywasthewondrousunfoldingofhernewself,thereachingouttothelightofallhercontractedtendrils.Shehadlivedallherlifeamongpeoplewhosesensibilitiesseemedtohavewitheredforlackofuse;andmorewonderful,atfirst,thanHarney’sendearmentswerethewordsthatwereapartofthem.Shehadalwaysthoughtofloveassomethingconfusedandfurtive,andhemadeitasbrightandopenasthesummerair.

           OnthemorrowofthedaywhenshehadshownhimthewaytothedesertedhousehehadpackedupandleftCrestonRiverforBoston;butatthefirststationhehadjumpedonthetrainwithahand-bagandscrambledupintothehills.FortwogoldenrainlessAugustweekshehadcampedinthehouse,gettingeggsandmilkfromthesolitaryfarminthevalley,wherenooneknewhim,anddoinghiscookingoveraspirit-lamp.Hegotupeverydaywiththesun,tookaplungeinabrownpoolheknewof,andspentlonghourslyinginthescentedhemlock-woodsabovethehouse,orwanderingalongtheyokeoftheEagleRidge,farabovethemistybluevalleysthatsweptawayeastandwestbetweentheendlesshills.AndintheafternoonCharitycametohim.

           Withpartofwhatwasleftofhersavingsshehadhiredabicycleforamonth,andeverydayafterdinner,assoonasherguardianstartedtohisoffice,shehurriedtothelibrary,gotoutherbicycle,andflewdowntheCrestonroad.SheknewthatMr.Royall,likeeveryoneelseinNorthDormer,wasperfectlyawareofheracquisition:possiblyhe,aswellastherestofthevillage,knewwhatuseshemadeofit.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 129 з 211