Літо

XI

           

           Asshespokeshebecameawareofachangeinhisface.Hewasnolongerlisteningtoher,hewasonlylookingather,withthepassionateabsorbedexpressionshehadseeninhiseyesaftertheyhadkissedonthestandatNettleton.HewasthenewHarneyagain,theHarneyabruptlyrevealedinthatembrace,whoseemedsopenetratedwiththejoyofherpresencethathewasutterlycarelessofwhatshewasthinkingorfeeling.

           Hecaughtherhandswithalaugh.“HowdoyousupposeIfoundyou?”hesaidgaily.Hedrewoutthelittlepacketofhislettersandflourishedthembeforeherbewilderedeyes.

           “Youdroppedthem,youimprudentyoungperson—droppedtheminthemiddleoftheroad,notfarfromhere;andtheyoungmanwhoisrunningtheGospeltentpickedthemupjustasIwasridingby.”Hedrewback,holdingheratarm’slength,andscrutinizinghertroubledfacewiththeminutesearchinggazeofhisshort-sightedeyes.

           “Didyoureallythinkyoucouldrunawayfromme?Youseeyouweren’tmeantto,”hesaid;andbeforeshecouldanswerhehadkissedheragain,notvehemently,buttenderly,almostfraternally,asifhehadguessedherconfusedpain,andwantedhertoknowheunderstoodit.Hewoundhisfingersthroughhers.

           “Comelet’swalkalittle.Iwanttotalktoyou.There’ssomuchtosay.”

           Hespokewithaboy’sgaiety,carelesslyandconfidently,asifnothinghadhappenedthatcouldshameorembarrassthem;andforamoment,inthesuddenreliefofherreleasefromlonelypain,shefeltherselfyieldingtohismood.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 117 з 211