Веснянки

Chapter XIX

           

           “It—itwasthesameasyours,”sheventured,barelybreathinginherfear.

           StillFreckleslayrigidandwhiterthanthecoverlet.

           “Wouldthatboybeasoldasme?”heasked.

           “Yes,”saidtheAngelfaintly.

           “Angel,”saidFrecklesatlast,catchingherwrist,“areyoutryingtotellmethatthereissomebodyhuntingaboythatyou’rethinkingmightbeme?Areyoubelavin’you’vefoundmerelations?”

           ThentheAngel’seyescamehome.Thetimehadcome.ShepinionedFreckles’armstohissidesandbentabovehim.

           “Howstrongareyou,dearheart?”shebreathed.“Howbraveareyou?Canyoubearit?DareItellyouthat?”

           “No!”gaspedFreckles.“Notifyou’resure!Ican’tbearit!I’lldieifyoudo!”

           ThedayhadbeenoneunremittingstrainwiththeAngel.Nervetensionwasdrawntothefinestthread.Itsnappedsuddenly.

           “Die!”sheflamed.“Die,ifItellyouthat!YousaidthismorningthatyouwoulddieifyouDIDN’Tknowyourname,andifyourpeoplewerehonorable.NowI’vegoneandfoundyouanamethatstandsforagesofhonor,amotherwholovedyouenoughtogointothefireanddieforyou,andthenicestkindofrelatives,andyouturnroundandsayyou’lldieoverthat!YOUJUSTTRYDYINGANDYOU’LLGETAGOODSLAP!”

           TheAngelstoodglaringathim.OnesecondFreckleslayparalyzedanddumbwithastonishment.ThenexttheIrishinhissoularoseaboveeverything.Alaughburstfromhim.TheterrifiedAngelcaughthiminherarmsandtriedtostiflethesound.Sheimploredandcommanded.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 274 з 295