Веснянки

Chapter I

           “TheHomewasinChicago,andIwasthereallmelifeuntilthreemonthsago.WhenIwastoooldforthetrainingtheygavetothelittlechildren,theysentmetotheclosestwardschoolaslongasthelawwouldletthem;butIwasneverlikeanyoftheotherchildren,andtheyallknewit.I’dtogoandcomelikeaprisoner,andbeworkingaroundtheHomeearlyandlateformeboardandclothes.Ialwayswantedtolearnmightybad,butIwasgladwhenthatwasover.

           “Everyfewdays,allmelife,I’dtobecalledup,lookedover,andrefusedahomeandlove,onaccountofmehandanduglyface;butitwasallthehomeI’deverknown,andIdidn’tseemtobelongtoanyplaceelse.

           “Thenanewsuperintendentwasputin.Hewasn’tforbeinglikeanyoftheothers,andhesworehe’dweedmeoutthefirstthinghedid.HemadeaplantosendmedowntheStatetoamanhesaidheknewwhoneededaboy.Hewasn’tforrememberingtotellthatmanthatIwasahandshort,andheknockedmedowntheminutehefoundIwastheboywhohadbeensenthim.Betweennoonandthatevening,heandhissonclosemyagehadmeinprettymuchthesameshapeinwhichIwasfoundinthebeginning,soIlayawakethatnightandranaway.I’dliketohavesquaredmeaccountwiththatboybeforeIleft,butIdidn’tdareforfearofwakingtheoldman,andIknewIcouldn’thandlethetwoofthem;butI’mhopingtomeethimalonesomedaybeforeIdie.”

           McLeantuggedathismustachetohidethesmileonhislips,buthelikedtheboyallthebetterforthisconfession.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 10 з 295