Хвилі
WhatdoIthinkofyou--whatdoyouthinkofme?Whoareyou?WhoamI?--thatquiversagainitsuneasyairoverus,andthepulsequickensandtheeyebrightensandalltheinsanityofpersonalexistencewithoutwhichlifewouldfallflatanddie,beginsagain.Theyareonus.Thesouthernsunflickersoverthisurn;wepushoffintothetideoftheviolentandcruelsea.Lordhelpustoactourpartsaswegreetthemreturning--SusanandBernard,NevilleandJinny.’
’Wehavedestroyedsomethingbyourpresence,’saidBernard,’aworldperhaps.’
’Yetwescarcelybreathe,’saidNeville,’spentasweare.Weareinthatpassiveandexhaustedframeofmindwhenweonlywishtorejointhebodyofourmotherfromwhomwehavebeensevered.Allelseisdistasteful,forcedandfatiguing.Jinny’syellowscarfismoth-colouredinthislight;Susan’seyesarequenched.Wearescarcelytobedistinguishedfromtheriver.Onecigaretteendistheonlypointofemphasisamongus.Andsadnesstingesourcontent,thatweshouldhaveleftyou,tornthefabric;yieldedtothedesiretopressout,alone,somebitterer,someblackerjuice,whichwassweettoo.Butnowwearewornout.’
’Afterourfire,’saidJinny,’thereisnothinglefttoputinlockets.’
’StillIgape,’saidSusan,’likeayoungbird,unsatisfied,forsomethingthathasescapedme.’
’Letusstayforamoment,’saidBernard,’beforewego.Letuspacetheterracebytheriveralmostalone.Itisnearlybed-time.Peoplehavegonehome.
- Немає глав