Пітер Пен і Венді

The Flight

           

           ’Ifonlyoneofushadapocket,’Petersaid,’wecouldcarryherinit.’However,theyhadsetoffinsuchahurrythattherewasnotapocketbetweenthefourofthem.

           Hehadahappyidea.John’shat!

           Tinkagreedtotravelbyhatifitwascarriedinthehand.Johncarriedit,thoughshehadhopedtobecarriedbyPeter.PresentlyWendytookthehat,becauseJohnsaiditstruckagainsthiskneeasheflew;andthis,asweshallsee,ledtomischief,forTinkerBellhatedtobeunderanobligationtoWendy.

           Intheblacktopperthelightwascompletelyhidden,andtheyflewoninsilence.Itwasthestillestsilencetheyhadeverknown,brokenoncebyadistantlapping,whichPeterexplainedwasthewildbeastsdrinkingattheford,andagainbyaraspingsoundthatmighthavebeenthebranchesoftreesrubbingtogether,buthesaiditwastheredskinssharpeningtheirknives.

           Eventhesenoisesceased.ToMichaelthelonelinesswasdreadful.’Ifonlysomethingwouldmakeasound!’hecried.

           Asifinanswertohisrequest,theairwasrentbythemosttremendouscrashhehadeverheard.ThepirateshadfiredLongTomatthem.

           Theroarofitechoedthroughthemountains,andtheechoesseemedtocrysavagely,’Wherearethey,wherearethey,wherearethey?’

           Thussharplydidtheterrifiedthreelearnthedifferencebetweenanislandofmake-believeandthesameislandcometrue.

           Whenatlasttheheavensweresteadyagain,JohnandMichaelfoundthemselvesaloneinthedarkness.Johnwastreadingtheairmechanically,andMichaelwithoutknowinghowtofloatwasfloating

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 46 з 171