Лорд Джим

Chapter 37

           Perhapsyou...sheknowsyou.Talktoher.Wecan’tleaveitlikethis.Tellhertoforgivehim.Itwasveryfrightful.”“Nodoubt,”Isaid,exasperatedatbeinginthedark;“buthaveyouforgivenhim?”Helookedatmequeerly.“Youshallhear,”hesaid,andopeningthedoor,absolutelypushedmein.

           ‘YouknowStein’sbighouseandthetwoimmensereception-rooms,uninhabitedanduninhabitable,clean,fullofsolitudeandofshiningthingsthatlookasifneverbeheldbytheeyeofman?Theyarecoolonthehottestdays,andyouenterthemasyouwouldascrubbedcaveunderground.Ipassedthroughone,andintheotherIsawthegirlsittingattheendofabigmahoganytable,onwhichsherestedherhead,thefacehiddeninherarms.Thewaxedfloorreflectedherdimlyasthoughithadbeenasheetoffrozenwater.Therattanscreensweredown,andthroughthestrangegreenishgloommadebythefoliageofthetreesoutsideastrongwindblewingusts,swayingthelongdraperiesofwindowsanddoorways.Herwhitefigureseemedshapedinsnow;thependentcrystalsofagreatchandelierclickedaboveherheadlikeglitteringicicles.Shelookedupandwatchedmyapproach.Iwaschilledasifthesevastapartmentshadbeenthecoldabodeofdespair.

           ‘Sherecognisedmeatonce,andassoonasIhadstopped,lookingdownather:“Hehasleftme,”shesaidquietly;“youalwaysleaveusforyourownends.”Herfacewasset.Alltheheatoflifeseemedwithdrawnwithinsomeinaccessiblespotinherbreast.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 417 з 504