Епоха невинності

Chapter 34

           Atlengthhesaidinalowvoice:"Sheneveraskedme.""No.Iforgot.Youneverdidaskeachotheranything,didyou?Andyounevertoldeachotheranything.Youjustsatandwatchedeachother,andguessedatwhatwasgoingonunderneath.Adeaf-and-dumbasylum,infact!Well,Ibackyourgenerationforknowingmoreabouteachother’sprivatethoughtsthanweeverhavetimetofindoutaboutourown.Isay,Dad,"Dallasbrokeoff,"you’renotangrywithme?Ifyouare,let’smakeitupandgoandlunchatHenri’s.I’vegottorushouttoVersaillesafterward."ArcherdidnotaccompanyhissontoVersailles.HepreferredtospendtheafternooninsolitaryroamingsthroughParis.Hehadtodealallatoncewiththepackedregretsandstifledmemoriesofaninarticulatelifetime.AfteralittlewhilehedidnotregretDallas’sindiscretion.Itseemedtotakeanironbandfromhishearttoknowthat,afterall,someonehadguessedandpitied....Andthatitshouldhavebeenhiswifemovedhimindescribably.Dallas,forallhisaffectionateinsight,wouldnothaveunderstoodthat.Totheboy,nodoubt,theepisodewasonlyapatheticinstanceofvainfrustration,ofwastedforces.Butwasitreallynomore?ForalongtimeArchersatonabenchintheChampsElyseesandwondered,whilethestreamofliferolledby....Afewstreetsaway,afewhoursaway,EllenOlenskawaited.Shehadnevergonebacktoherhusband,andwhenhehaddied,someyearsbefore,shehadmadenochangeinherwayofliving.TherewasnothingnowtokeepherandArcherapartandthatafternoonhewastoseeher.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 382 з 387