Різдвяна історія

Chapter 5

           ‘Idon’tknowwhattosaytosuchmunificence.

           ‘Don’tsayanything,please,’retortedScrooge.‘Comeandseeme.Willyoucomeandseeme?’

           ‘Iwill!’criedtheoldgentleman.Anditwasclearhemeanttodoit.

           ‘Thankyou,’saidScrooge.‘Iammuchobligedtoyou.Ithankyoufiftytimes.Blessyou!’

           Hewenttochurch,andwalkedaboutthestreets,andwatchedthepeoplehurryingtoandfro,andpattedchildrenonthehead,andquestionedbeggars,andlookeddownintothekitchensofhouses,anduptothewindows,andfoundthateverythingcouldyieldhimpleasure.Hehadneverdreamedthatanywalkthatanythingcouldgivehimsomuchhappiness.Intheafternoonheturnedhisstepstowardshisnephew’shouse.

           Hepassedthedooradozentimes,beforehehadthecouragetogoupandknock.Buthemadeadash,anddidit:

           ‘Isyourmasterathome,mydear?’saidScroogetothegirl.Nicegirl.Very.

           ‘Yes,sir.

           ‘Whereishe,mylove?’saidScrooge.

           ‘He’sinthedining-room,sir,alongwithmistress.I’llshowyouup-stairs,ifyouplease.

           ‘Thankyou.Heknowsme,’saidScrooge,withhishandalreadyonthedining-roomlock.‘I’llgoinhere,mydear.

           Heturneditgently,andsidledhisfacein,roundthedoor.Theywerelookingatthetable(whichwasspreadoutingreatarray);fortheseyounghousekeepersarealwaysnervousonsuchpoints,andliketoseethateverythingisright.

           ‘Fred,’saidScrooge.

           Dearheartalive,howhisniecebymarriagestarted.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 106 з 109