Портрет художника в юності

Chapter 5

           AwomanhadwaitedinthedoorwayasDavinhadpassedbyatnightand,offeringhimacupofmilk,hadallbutwooedhimtoherbed;forDavinhadthemildeyesofonewhocouldbesecret.Buthimnowoman’seyeshadwooed.

           HisarmwastakeninastronggripandCranly’svoicesaid:

           Letusekego.

           Theywalkedsouthwardinsilence.ThenCranlysaid:

           Thatblitheringidiot,Temple!IsweartoMoses,doyouknow,thatI’llbethedeathofthatfellowonetime.

           ButhisvoicewasnolongerangryandStephenwonderedwashethinkingofhergreetingtohimundertheporch.

           Theyturnedtotheleftandwalkedonasbefore.WhentheyhadgoneonsoforsometimeStephensaid:

           Cranly,Ihadanunpleasantquarrelthisevening.

           Withyourpeople?Cranlyasked.

           Withmymother.

           Aboutreligion?

           Yes,Stephenanswered.

           AfterapauseCranlyasked:

           Whatageisyourmother?

           Notold,Stephensaid.Shewishesmetomakemyeasterduty.

           Andwillyou?

           Iwillnot,Stephensaid.

           Whynot?Cranlysaid.

           Iwillnotserve,answeredStephen.

           Thatremarkwasmadebefore,Cranlysaidcalmly.

           Itismadebehindnow,saidStephenhotly.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 319 з 338