Діти залізниці

What Bobbie brought home.

           Nowwhere’sthenearesthouse,Iwonder?Youcan’tseeanythinghereforthetrees."

           "There’saroofoverthere,"saidPhyllis,pointingdowntheline.

           "That’sthesignal-box,"saidPeter,"andyouknowyou’renotallowedtospeaktosignalmenonduty.It’swrong."

           "I’mnotnearsoafraidofdoingwrongasIwasofgoingintothattunnel,"saidPhyllis."Comeon,"andshestartedtorunalongtheline.SoPeterran,too.

           Itwasveryhotinthesunshine,andbothchildrenwerehotandbreathlessbythetimetheystopped,andbendingtheirheadsbacktolookupattheopenwindowsofthesignal-box,shouted"Hi!"asloudastheirbreathlessstateallowed.Butnooneanswered.Thesignal-boxstoodquietasanemptynursery,andthehandrailofitsstepswashottothehandsofthechildrenastheyclimbedsoftlyup.Theypeepedinattheopendoor.Thesignalmanwassittingonachairtiltedbackagainstthewall.Hisheadleanedsideways,andhismouthwasopen.Hewasfastasleep.

           "Myhat!"criedPeter;"wakeup!"Andhecrieditinaterriblevoice,forheknewthatifasignalmansleepsonduty,heriskslosinghissituation,letalonealltheotherdreadfulriskstotrainswhichexpecthimtotellthemwhenitissafeforthemtogotheirways.

           Thesignalmannevermoved.ThenPetersprangtohimandshookhim.Andslowly,yawningandstretching,themanawoke.

Налаштування
Фон сторінки
Розмір шрифту
Міжрядковий інтервал
Фразові дієслова
Показати / Приховати меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Сторінка 209 з 250