Поллианна

Which is somewhat surprising

           Theman’sfacegrewsuddenlyverygrave. 

           "That’swhyIwantyou,littlegirl—tohelpmeplayit. Willyoucome?" 

           Pollyannaturnedinsurprise. 

           "Mr.Pendleton,youdon’treallymean—that?" 

           "ButIdo. Iwantyou. Willyoucome?" 

           Pollyannalookeddistressed. 

           "Why,Mr.Pendleton,Ican’t—youknowIcan’t. Why,I’m—AuntPolly’s!" 

           Aquicksomethingcrossedtheman’sfacethatPollyannacouldnotquiteunderstand. Hisheadcameupalmostfiercely. 

           "You’renomorehersthan—Perhapsshewouldletyoucometome,"hefinishedmoregently. "Wouldyoucome—ifshedid?" 

           Pollyannafrownedindeepthought. 

           "ButAuntPollyhasbeenso—goodtome,"shebeganslowly; "andshetookmewhenIdidn’thaveanybodyleftbuttheLadies’Aid,and—" 

           Againthatspasmofsomethingcrossedtheman’sface; butthistime,whenhespoke,hisvoicewaslowandverysad. 

           "Pollyanna,longyearsagoIlovedsomebodyverymuch. Ihopedtobringher,someday,tothishouse. Ipicturedhowhappywe’dbetogetherinourhomeallthelongyearstocome." 

           "Yes,"pitiedPollyanna,hereyesshiningwithsympathy. 

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 142 из 227