Конец рабства

XII

           VanWyk,favorablyimpressed,andsuddenlymollifiedbyadesiretolaugh,interrupted—

           “That’sallrightifyoumakeitapersonalmatter;butyoucandonolessthansitdownandsmokeacigarwithme.”

           Aslightpause,thenCaptainWhalleysteppedforwardheavily.Astotheregularityoftheservice,forthefuturehemadehimselfresponsibleforit;andhisnamewasWhalley—perhapstoasailor(hewasspeakingtoasailor,washenot?)notaltogetherunfamiliar.Therewasalighthousenow,onanisland.MaybeMr.VanWykhimself...

           “Ohyes.Ohindeed.”Mr.VanWykcaughtonatonce.Heindicatedachair.Howveryinteresting.ForhisownparthehadseensomeserviceinthelastAcheenWar,buthadneverbeensofarEast.WhalleyIsland?Ofcourse.Nowthatwasveryinteresting.Whatchangeshisguestmusthaveseensince.

           “Icanlookfurtherbackeven—onawholehalf-century.”

           CaptainWhalleyexpandedabit.Theflavorofagoodcigar(itwasaweakness)hadgonestraighttohisheart,alsothecivilityofthatyoungman.Therewassomethinginthataccidentalcontactofwhichhehadbeenstarvedinhisyearsofstruggle.

           Thefrontwallretreatingmadeasquarerecessfurnishedlikearoom.Alampwithamilkyglassshade,suspendedbelowtheslopeofthehighroofattheendofaslenderbrasschain,threwabrightroundoflightuponalittletablebearinganopenbookandanivorypaper-knife.And,inthetranslucentshadowsbeyond,othertablescouldbeseen,anumberofeasy-chairsofvariousshapes,withagreatprofusionofskinrugsstrewnontheteakwoodplankingallovertheveranda.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 136 из 193