Белые люди

Chapter I

           Itwasmysecretandhers.Icantellyou,Ysobel.ThechangeIsawwasasifshewasbeginningtolistentosomething—tolisten.

           “Itwasasiftoasound—far,farawayatfirst.Butcoldandwhiteasstoneshelaycontent,andlistened.Inthenexthourthefar-offsoundhaddrawnnearer,andithadbecomesomethingelse—somethingshesaw—somethingwhichsawher.Firstheryoungmarblefacehadpeaceinit;thenithadjoy.Shewaitedinheryoungstonebodyuntilyouwerebornandshecouldbreakforth.Shewaitednolongerthen.

           “Ysobel,mybairn,whatIknewwasthathehadnotgonefarfromthebodythathadheldhimwhenhefell.Perhapshehadfeltlostforabitwhenhefoundhimselfoutofit.Butsoonhehadbeguntocalltoherthatwaslikehisownhearttohim.Andshehadheard.Andthen,beinghalfawayfromearthherself,shehadseenhimandknownhewaswaiting,andthathewouldnotleaveforanyfarplacewithouther.Shewassostillthatthebigdoctorsthoughtmorethanonceshehadpassed.ButIknewbetter.”

           ItwaslongbeforeIwasoldenoughtobetoldanythinglikethisthatIbegantofeelthatthemoorwasinsecretmycompanionandfriend,thatitwasnotonlythemoortome,butsomethingelse.Itwaslikeathingalive—ahugegiantlyingspreadoutinthesunwarmingitself,orcoveringitselfwiththick,whitemistwhichsometimeswrithedandtwisteditselfintowraiths.FirstInoticedandlikeditsomeday,perhaps,whenitwaspurpleandyellowwithgorseandheatherandbroom,andthehoneyscentsdrewbeesandbutterfliesandbirds.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 6 из 76