Спрут: Калифорнийская история

Chapter II

           BegoodtomeandbegentleandkindtomeinLITTLEthings,—ineverything,oryouwillbreakmyheart.”

           Annixtertookherinhisarms.Hewasspeechless.Nowordsthathehadathiscommandseemedadequate.Allhecouldsaywas:

           “That’sallright,littlegirl.Don’tyoubefrightened.I’lltakecareofyou.That’sallright,that’sallright.”

           Foralongtimetheysatthereundertheshadeofthegreattrestle,theirarmsabouteachother,speakingonlyatintervals.Anhourpassed.Thebuckskin,findingnofeedtohertaste,tookthetrailstablewards,thebridledragging.Annixterlethergo.RatherthantotakehisarmfromaroundHilma’swaisthewouldhavelosthiswholestable.Atlast,however,hebestirredhimselfandbegantotalk.Hethoughtittimetoformulatesomeplanofaction.

           “Well,now,Hilma,whatarewegoingtodo?”

           “Do?”sherepeated.“Why,mustwedoanything?Oh,isn’tthisenough?”

           “There’sbetterahead,”hewenton.“Iwanttofixyouupsomewherewhereyoucanhaveabitofahomealltoyourself.Let’ssee;Bonnevillewouldn’tdo.There’salwaysalotofyapsabouttherethatknowus,andtheywouldbegintocacklefirstoff.HowaboutSanFrancisco.Wemightgoupnextweekandhavealookaround.Iwouldfindroomsyoucouldtakesomewheres,andwewouldfix’emupaslovelyashow-do-you-do.”

           “Oh,butwhygoawayfromQuienSabe?”sheprotested.“And,then,sosoon,too.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 374 из 727