Веснушки

Chapter XVIII

           Thenshedrewadeepbreathandreadthecardagain.

           “ALord-man!”shegroaneddespairingly.“ALord-man!Betmyhoecake’sscorched!HereI’vegoneandpledgedmywordtoFrecklesI’dfindhimsomedecentrelatives,thathecouldbeproudof,andnowthereisn’tachanceoutofadozenthathe’llhavetobeashamedofthemafterall.It’stoomean!”

           Thetearsofvexationrolleddownthetired,nerve-rackedAngel’scheeks.

           “Thisisn’tgoingtodo,”shesaid,resolutelywipinghereyeswiththepalmofherhandandgulpingdownthenervousspasminherthroat.“ImustreadthispaperbeforeImeetLordO’More.”

           Sheblinkedbackthetearsandspreadingthepaperonherknee,read:“Afterthreemonths’fruitlesssearch,LordO’Moregivesupthequestofhislostnephew,andleavesChicagotodayforhishomeinIreland.”

           Shereadon,andrealizedeveryword.Thelikenesssettledanydoubt.ItwasFrecklesoveragain,onlyolderandwelldressed.

           “Well,ImustcatchyouifIcan,”mutteredtheAngel.“ButwhenIdo,ifyouareagentlemaninnameonly,youshan’thaveFreckles;that’sflat.You’renothisfatherandheistwenty.Anyway,ifthelawwillgivehimtoyouforoneyear,youcan’tspoilhim,becausenobodycould,and,”sheadded,brightening,“he’llprobablydoyoualotofgood.FrecklesandIbothmuststudyyearsyet,andyoushouldbesomethingthatwillsavehim.Iguessitwillcomeoutallright.Atleast,Idon’tbelieveyoucantakehimawayifIsayno.”

           “Thankyou;andwait,nomatterhowlong,”shesaidtoherdriver.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 262 из 295