Таинственный сад

XIX. “It Has Come!”

           Colinwasonhissofainhisdressing-gownandhewassittingupquitestraightlookingatapictureinoneofthegardenbooksandtalkingtotheplainchildwhoatthatmomentcouldscarcelybecalledplainatallbecauseherfacewassoglowingwithenjoyment.

           “Thoselongspiresofblueones—we’llhavealotofthose,”Colinwasannouncing.“They’recalledDel-phin-iums.”

           “Dickonsaysthey’relarkspursmadebigandgrand,”criedMistressMary.“Thereareclumpstherealready.”

           ThentheysawDr.Cravenandstopped.MarybecamequitestillandColinlookedfretful.

           “Iamsorrytohearyouwereilllastnight,myboy,”Dr.Cravensaidatriflenervously.Hewasratheranervousman.

           “I’mbetternow—muchbetter,”Colinanswered,ratherlikeaRajah.“I’mgoingoutinmychairinadayortwoifitisfine.Iwantsomefreshair.”

           Dr.Cravensatdownbyhimandfelthispulseandlookedathimcuriously.

           “Itmustbeaveryfineday,”hesaid,“andyoumustbeverycarefulnottotireyourself.”

           “Freshairwon’ttireme,”saidtheyoungRajah.

           Astherehadbeenoccasionswhenthissameyounggentlemanhadshriekedaloudwithrageandhadinsistedthatfreshairwouldgivehimcoldandkillhim,itisnottobewonderedatthathisdoctorfeltsomewhatstartled.

           “Ithoughtyoudidnotlikefreshair,”hesaid.

           “Idon’twhenIambymyself,”repliedtheRajah;“butmycousinisgoingoutwithme.”

           “Andthenurse,ofcourse?”suggestedDr.Craven.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 184 из 290