Тридцать девять ступеней

Chapter 7

           Henoddedtome,andIthoughtIhadneverseenashrewderorbetter-temperedface.Heleanedhisdelicateten-footsplit-canerodagainstthebridge,andlookedwithmeatthewater.

           “Clear,isn’tit?”hesaidpleasantly.“IbackourKennetanydayagainsttheTest.Lookatthatbigfellow.Fourpoundsifhe’sanounce.Buttheeveningriseisoverandyoucan’ttempt’em.”

           “Idon’tseehim,”saidI.

           “Look!There!Ayardfromthereedsjustabovethatstickle.”

           “I’vegothimnow.Youmightswearhewasablackstone.”

           “So,”hesaid,andwhistledanotherbarof“AnnieLaurie”.

           “Twisdon’sthename,isn’tit?”hesaidoverhisshoulder,hiseyesstillfixedonthestream.

           “No,”Isaid.“Imeantosay,Yes.”Ihadforgottenallaboutmyalias.

           “It’sawiseconspiratorthatknowshisownname,”heobserved,grinningbroadlyatamoor-henthatemergedfromthebridge’sshadow.

           Istoodupandlookedathim,atthesquare,cleftjawandbroad,linedbrowandthefirmfoldsofcheek,andbegantothinkthathereatlastwasanallyworthhaving.Hiswhimsicalblueeyesseemedtogoverydeep.

           Suddenlyhefrowned.“Icallitdisgraceful,”hesaid,raisinghisvoice.“Disgracefulthatanable-bodiedmanlikeyoushoulddaretobeg.Youcangetamealfrommykitchen,butyou’llgetnomoneyfromme.”

           Adog-cartwaspassing,drivenbyayoungmanwhoraisedhiswhiptosalutethefisherman.Whenhehadgone,hepickeduphisrod.

           “That’smyhouse,”hesaid,pointingtoawhitegateahundredyardson.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 98 из 145