Миссис Дэллоуэй

           

           ForMissHelenaParrywasnotdead:MissParrywasalive.Shewaspasteighty.Sheascendedstaircasesslowlywithastick.Shewasplacedinachair(Richardhadseentoit).PeoplewhohadknownBurmainthe‘seventieswerealwaysleduptoher.WherehadPetergotto?Theyusedtobesuchfriends.ForatthementionofIndia,orevenCeylon,hereyes(onlyonewasglass)slowlydeepened,becameblue,beheld,nothumanbeingsshehadnotendermemories,noproudillusionsaboutViceroys,Generals,Mutiniesitwasorchidsshesaw,andmountainpassesandherselfcarriedonthebacksofcooliesinthe‘sixtiesoversolitarypeaks;ordescendingtouprootorchids(startlingblossoms,neverbeheldbefore)whichshepaintedinwater-colour;anindomitableEnglishwoman,fretfulifdisturbedbytheWar,say,whichdroppedabombatherverydoor,fromherdeepmeditationoverorchidsandherownfigurejourneyinginthe‘sixtiesinIndiabutherewasPeter.

           “ComeandtalktoAuntHelenaaboutBurma,”saidClarissa.

           Andyethehadnothadawordwithheralltheevening!

           “Wewilltalklater,”saidClarissa,leadinghimuptoAuntHelena,inherwhiteshawl,withherstick.

           “PeterWalsh,”saidClarissa.

           Thatmeantnothing.

           Clarissahadaskedher.Itwastiring;itwasnoisy;butClarissahadaskedher.Soshehadcome.ItwasapitythattheylivedinLondonRichardandClarissa.

Содержание книги
    Нет глав
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 240 из 261