Дублинцы

Eveline

           Sherememberedthelastnightofhermother’sillness;shewasagainintheclosedarkroomattheothersideofthehallandoutsidesheheardamelancholyairofItaly.Theorgan-playerhadbeenorderedtogoawayandgivensixpence.Sherememberedherfatherstruttingbackintothesickroomsaying:

           “DamnedItalians!comingoverhere!”

           Asshemusedthepitifulvisionofhermother’slifelaiditsspellontheveryquickofherbeingthatlifeofcommonplacesacrificesclosinginfinalcraziness.Shetrembledassheheardagainhermother’svoicesayingconstantlywithfoolishinsistence:

           “DerevaunSeraun!DerevaunSeraun!”

           Shestoodupinasuddenimpulseofterror.Escape!Shemustescape!Frankwouldsaveher.Hewouldgiveherlife,perhapslove,too.Butshewantedtolive.Whyshouldshebeunhappy?Shehadarighttohappiness.Frankwouldtakeherinhisarms,foldherinhisarms.Hewouldsaveher.

           ShestoodamongtheswayingcrowdinthestationattheNorthWall.Heheldherhandandsheknewthathewasspeakingtoher,sayingsomethingaboutthepassageoverandoveragain.Thestationwasfullofsoldierswithbrownbaggages.Throughthewidedoorsoftheshedsshecaughtaglimpseoftheblackmassoftheboat,lyinginbesidethequaywall,withilluminedportholes.Sheanswerednothing.Shefelthercheekpaleandcoldand,outofamazeofdistress,sheprayedtoGodtodirecther,toshowherwhatwasherduty

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 39 из 272