Маленькие женщины

Jo Meets Apollyon

           Shehadjustcopiedthemwithgreatcare,andhaddestroyedtheoldmanuscript,sothatAmy’sbonfirehadconsumedthelovingworkofseveralyears.Itseemedasmalllosstoothers,buttoJoitwasadreadfulcalamity,andshefeltthatitnevercouldbemadeuptoher.Bethmournedasforadepartedkitten,andMegrefusedtodefendherpet.Mrs.Marchlookedgraveandgrieved,andAmyfeltthatnoonewouldlovehertillshehadaskedpardonfortheactwhichshenowregrettedmorethananyofthem.

           Whentheteabellrang,Joappeared,lookingsogrimandunapproachablethatittookallAmy’scouragetosaymeekly...

           "Pleaseforgiveme,Jo.I’mvery,verysorry."

           "Inevershallforgiveyou,"wasJo’ssternanswer,andfromthatmomentsheignoredAmyentirely.

           Noonespokeofthegreattrouble,notevenMrs.March,forallhadlearnedbyexperiencethatwhenJowasinthatmoodwordswerewasted,andthewisestcoursewastowaittillsomelittleaccident,orherowngenerousnature,softenedJo’sresentmentandhealedthebreach.Itwasnotahappyevening,forthoughtheysewedasusual,whiletheirmotherreadaloudfromBremer,Scott,orEdgeworth,somethingwaswanting,andthesweethomepeacewasdisturbed.Theyfeltthismostwhensingingtimecame,forBethcouldonlyplay,Jostooddumbasastone,andAmybrokedown,soMegandMothersangalone.Butinspiteoftheireffortstobeascheeryaslarks,theflutelikevoicesdidnotseemtochordaswellasusual,andallfeltoutoftune.

           AsJoreceivedhergood-nightkiss,Mrs.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 104 из 722