На маяк

Chapter 17

           But,headded,thereisconsiderablemeritinsomeoftheplaysnevertheless,andMrs.Ramsaysawthatitwouldbeallrightforthemomentanyhow;hewouldlaughatMinta,andshe,Mrs.Ramsaysaw,realisinghisextremeanxietyabouthimself,would,inherownway,seethathewastakencareof,andpraisehim,somehoworother.Butshewisheditwasnotnecessary:perhapsitwasherfaultthatitwasnecessary.Anyhow,shewasfreenowtolistentowhatPaulRayleywastryingtosayaboutbooksonehadreadasaboy.Theylasted,hesaid.HehadreadsomeofTolstoiatschool.Therewasonehealwaysremembered,buthehadforgottenthename.Russiannameswereimpossible,saidMrs.Ramsay."Vronsky,"saidPaul.Herememberedthatbecausehealwaysthoughtitsuchagoodnameforavillain."Vronsky,"saidMrs.Ramsay;"Oh,ANNAKARENINA,"butthatdidnottakethemveryfar;bookswerenotintheirline.No,CharlesTansleywouldputthembothrightinasecondaboutbooks,butitwasallsomixedupwith,AmIsayingtherightthing?AmImakingagoodimpression?that,afterall,oneknewmoreabouthimthanaboutTolstoi,whereas,whatPaulsaidwasaboutthething,simply,nothimself,nothingelse.Likeallstupidpeople,hehadakindofmodestytoo,aconsiderationforwhatyouwerefeeling,which,onceinawayatleast,shefoundattractive.Nowhewasthinking,notabouthimself,oraboutTolstoi,butwhethershewascold,whethershefeltadraught,whethershewouldlikeapear.

           No,shesaid,shedidnotwantapear.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 145 из 279