На маяк

Chapter 14

           AndAndrewshoutedthattheseawascomingin,sosheleaptsplashingthroughtheshallowwavesontotheshoreandranupthebeachandwascarriedbyherownimpetuosityandherdesireforrapidmovementrightbehindarockandthere—oh,heavens!ineachother’sarms,werePaulandMintakissingprobably.Shewasoutraged,indignant.SheandAndrewputontheirshoesandstockingsindeadsilencewithoutsayingathingaboutit.Indeedtheywererathersharpwitheachother.Shemighthavecalledhimwhenshesawthecrayfishorwhateveritwas,Andrewgrumbled.However,theybothfelt,it’snotourfault.Theyhadnotwantedthishorridnuisancetohappen.AllthesameitirritatedAndrewthatNancyshouldbeawoman,andNancythatAndrewshouldbeaman,andtheytiedtheirshoesveryneatlyanddrewthebowsrathertight.

           ItwasnotuntiltheyhadclimbedrightupontothetopofthecliffagainthatMintacriedoutthatshehadlosthergrandmother’sbrooch—hergrandmother’sbrooch,thesoleornamentshepossessed—aweepingwillow,itwas(theymustrememberit)setinpearls.Theymusthaveseenit,shesaid,withthetearsrunningdownhercheeks,thebroochwhichhergrandmotherhadfastenedhercapwithtillthelastdayofherlife.Nowshehadlostit.Shewouldratherhavelostanythingthanthat!Shewouldgobackandlookforit.Theyallwentback.Theypokedandpeeredandlooked.Theykepttheirheadsverylow,andsaidthingsshortlyandgruffly.PaulRayleysearchedlikeamadmanallabouttherockwheretheyhadbeensitting.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 103 из 279